En ny standard på väg när det gäller trådlöst.

Mycket av det som beskrivs i nedanstående text har hämtats från en artikel i tidningen Dator Magazin. Där källan är en annan så framgår detta i texten.

Den nya standarden för trådlös dataöverföring, 802.11n, håller som bäst på att färdigställas av IEEE. Det finns redan produkter idag på marknaden som baseras på preliminära versioner av standarden. Dessa marknadsförs ofta som pre n eller draft-n.

Är då denna nya standard något som gemene man behöver bry sig om att tänka på när man köper nya routrar och antenner till sitt trådlösa hemmanätverk? Nja, egentligen inte. Ser man till en normal dataanvändare som kanske har ett trådlöst nätverk i hemmet, med två tre datorer sammankopplade, eller ett företag som kör trådlöst för den interna kommunikationen, så räcker det gott och väl med den idag dominerande standarden IEEE802.11g.

Det den nya standarden löser, eller gör bättre kanske är ett mer adekvat ord, är att förbättra överföringshastigheten, alltså bandbredden. Förväxla inte detta med bandbredden som du kanske har ut mot omvärlden via ditt bredbandsabbonemang bara. När jag talar bandbredd i detta sammanhang så handlar det om hastigheten mellan antenn och dator, alltså det interna närverket. Bandbredden i 802.11g ligger på 54 mb som max (något som sällan fungerar i praktiken, dock). Detta räcker ju gott och väl till för de flesta användare idag som kanske har en bredbandsuppkoppling ut mot internet som ligger på alltfrån 128 kb (personligen anser inte jag att detta ska få kallas bredband) upptill 8-1 eller 24-1 mb. Med 24-1 avses att man har 24 mb/sek ner, alltså när man laddar ner något till sin dator och 1 mb/sek upp, alltså när man till exempel skickar över filer till en server eller liknande. I de flesta fall när det gäller hemanvändare i alla fall, så är det hastigheten ner som är det viktiga. Sitter man och ska ladda in tunga hemsidor, eller filmer med mera så vill man ju att det ska gå undan, vilket det gör ganska bra med 8 eller 24 mb. Nu ska det i sammanhanget sägas att man sällan kommer upp i dessa hastigheter. Det är ju så att de flesta bolag som erbjuder bredbandsuppkopplingar, garanterar en hastighet "upp till och med", alltså ingen garanti för att man verkligen får det högsta (Telia eller comhem). Av egen erfarenhet så vet jag att vid en uppkoppling 24-1 så ligger man på ca 16-17 mb om man kör en UDP-nedladdning, alltså en nedladdning utan ack-kontroll (Rejås Marcus sid 58). Kör man däremot en tcp så sjunker hastigheten dramatiskt. Detta för att varje paket som mottas måste skickas ett ack som talar om att paket tagits emot och att allt var ok. Då man dock inte skickar tillbaka hela paketet utan en så kallad kvitens (Rejås Marcus sid 58), så kan man ladda ner material fortare än 1mb, alltså den hastighet som man kanske har upp mot internet. Men det blir ändå en stor skillnad jämfört med UDP.

Ok, det var en liten utsvävning om TCP/IP och Protokollet UDP som ingår i denna grupp. Tillbaks till 802.11n standarden nu. Har man tänkt sig att till exempel koppla till en sever till sitt nätverk som ska handa filer som är stora så kan den idag vanliga standarden bli en begränsning. Likaså om man som användare i till exempel ett hyreshus (talar av egen erfarenhet) vill ha tillgång till snabbare bredbandsuppkoppling, vilket idag löses på många ställen med att dra in fiberkablar till en station i en källare, och därifrån dra vidare upp till varje lägenhet. I min egna lägenhet kommer jag inom kort att få tillgång till en uppkoppling som enligt installatören kommer ha en hastighet på ca 100-90 mb/sek. Om detta kommer bli verklighet visar sig, men om det blir så, och jag vill kunna utnyttja hela den potentialen i mitt trådlösa nätverk, så kommer inte den gamla standarden att klara av detta (54 mb max om ni kommer ihåg). Då måste jag gå över till den nya standarden, 802.11n. Den ska i teorin kunna hantera upp till 540 mb per sekund, men vid tester har det visat sig att den normala hastigheten ligger på ca 150 mb per sekund. Men det handlar allstå ändå om en tredubbling från den gamla standarden och som ni ser kommer man då också att klara av den nya kapaciteten på bredbandsuppkoppling ut mot internet via fiberkablar.

Även räckvidden, både inomhus och utomhus, kommer att bli bättre med den nya standarden. Genom att öka verkningsgraden på bandbredden, bandbredd i detta avseende avser frekvensområdet som sändarna får utnyttja, så kommer störningar och annat från andra sändare att minska. I 802.11g så utnyttjas 2,4 gigahertzfrekvensområdet, men i den nya 802.11n så kommer man att utnyttja 5 gigahertzområdet, vilket medför att man kan utnyttja en kanal på 40 megahertz, mot 20 megahertz i den tidigare standarden. Med kanal menas att man kan på en och samma länk sända olika data beroende på vilken frekvens man använder. Ju större spann desto fler kanaler kan man ha (Khil Maria, sid 34-35). Det finns en standarda som delar 5 gigahertzfrekvensområdet med 802.11g och det är den tidigare standarden 802.11a. Dock så finns det inte så många produkter som utnyttjar denna standard, så problemen torde inte bli så stora, men skulle det ändå uppstå, så finns det lösningar till detta. Skulle det uppstå krockar mellan de båda standarderna, då båda kan sända på 20 megahertzbandet, så kan man använda sig av något som kallas för PCO, Phased Co-existens. Detta kan hantera båda standarderna, dock med en liten nackdel. Det går inte att sända till båda standardenas produkter/mottagre samtidigt, utan man måste dela upp tiden då repektive standard får sända. Detta medför med automatik (ganska logiskt) att överföringshastigheten sjunker. Om man vill slippa detta problem så ska man bara satsa på n-produkter och inget annnat. Dessa har en speciellt namn, nämligen HT, High Trouhput, produkter. Dessa produkter kör bara 802.11g och inget annat.

Men att springa och köpa dessa produkter idag, för en vanlig hemanvändare, är enligt Dator Magazin, och undertecknad, helt onödigt. Visst ska man ändå byta ut sina prylar, satsa då på routrar, antenner switchar med mera som bygger på 802.11n. Dessa produkter är bakåtkompatibla med 802.11g och prismässigt så är de inte så hemskt mycket dyrare än produkter med 802.11g som standard. Men om man har ett väl fungernade nätverk så är det ingen ide att ännu springa och inhandla nya produkter. Så vida man inte alltid bara måste ha det senste, vill säga.

En liten fördjupning så. Den teknik som används i standarden 802.11n kallas för MIMO. Jag går inte in närmare på den här, men för den som är intresserad så publicerar jag här en scannad kopia av en faktaruta hämtad från Dator Magzin, där man kan läsa lite om hur det funkar. Högerklicka på bilden, välj spara bild, öppna den i en bildhanterare och förstora upp den så går det att läsa vad som står där.

Källförteckning:

Olsson Fredik (2007) Allt du behöver veta om 802.11n Dator Magazin, nr1 2008

Rejås Marcus (2003-2005) Datorkommunikation [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.rejas.se/fritis/datorkommunikation/book1.html (2007-12-27)

Khil Maria (2005) Datakommunikation En inledande översikt Sverige. Lund. Studentlitteratur

//Micke Lidköping vid Vänern

Powered by Qumana