Lidköpingsnytt

Lidköpingsnytt
Klicka på bilden för att komma till intressant läsning

Var är jag? Vad gör jag? Hur gör jag det?

    follow me on Twitter

    Profillänk på Facebook

    NeoCounter

    Leta i den här bloggen

    onsdag, december 19, 2007

    Den optimala utvecklingen av webben - eller en mardröm?

    Med all den diskussion som varit om källor och referenser, så har jag börjat fundera lite grann. I den parallellkurs vi läser så har vi också pratat lite om så kallad "information overload" alltså att vi överöses med information från alla håll och att detta kanske börjar bli ett problem för oss. Men är det problem nu, hur ska det då bli sen? Vad menar jag med detta då? Jo tänk dig att man kommer på en lösning som gör det möjligt att läsa alla, och då menar jag alla webbsidor oberoende på vilket språk de är skrivna, på svenska! Det vill säga att det sker en automatisk översättning av innehållet från en sida till det språk som väljer att använda sig av. Vilka möjligheter detta skulle öppna. Idag är det ju så att när jag söker efter information på nätet så kan jag förstå svenska, engelska, norska, danska och lite tyska. Visst det finns miljontals sidor på dessa språk och det räcker naturligtvis gott å väl. Men visst vore det roligt att även kunna läsa alla andra sidor på webben som är skrivna i ett annat språk? Då kan vi verkligen tala om ett globalt nätverk där alla kan komma åt allas information (såvida den inte är krypterad å skyddad naturligvis). Jag är helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan man har löst algoritmerna som måste till för att få detta att funka fullt ut. Men skulle detta vara att föredra? Eller skulle det vara en mardröm för oss studenter och lärare till exempel när det gäller att kolla källor mm? Personligen tycker jag väl att det räcker med den information jag kan förstå idag, men visst skulle det vara kul att förstå till exempel ryska eller japanska å kunna läsa på bloggar å annat å kunna delta i diskussioner om ämnen som man aldrig annars skulle få en chans att göra.

    //Micke Lidköping vid Vänern

    Bloggarkiv