Så vart smålandsäventyret över för denna gång. Den främsta anledningen till att jag åkte ner var egentligen för att få träffa familjen Hanson-Thorsson igen, fast utåt sett så var det naturligtvis redovisningen för Västerviks kommun som var anledningen.
På söndagen så kom Camilla hit på eftermiddagen för en stärkande kopp kaffe innan bilresan till Ankarsrum. Ca kl 16:30 lämnade vi stan och var framme i A-rum ca 20:00. Under dessa 3,5 timmar så funderade jag allvarligt på att kasta ut kärringjäveln. ja inte Camilla alltså, utan den retliga lilla fan som satt i GPS:en. Sa det att jag behöver bara köpa en GPS, så har jag samma gnäll som alla andra stackars män har, hihihihihi. Nä skämt å sido, resan ner gick jättebra. En lugn å stadig chaufför tog det varligt i trafiken, så krockkudden stannade på sin plats. Väl framme väntade varma kantarellmackor på oss. Smakade riktigt bra efter den resan. Lite slappande i soffan och diskuterande om det som komma skulle, plus att herr larsson satte i sig en halv sjuttis whiskey också, men det behöver vi ju inte prata högt om. Under natten sen så mådde tyvärr husets ägarinna lite dåligt. Detta höll i sig under måndagen, med feber å elände. var lite orolig att det var nått smittsamt på g, vilket det kanske i o för sig var, men dock inget allvarligt, då jag kände under tisdagen att jag hade feber, men inte så mycket att jag inte fungerade. Men nu gick vi en dag i förtid.
Måndagen började med att vi hade föreläsning på futurum i en av de nya kurserna som startade förra veckan. Trevligt att träffa Agne igen. Å sen fick jag en kram av en dam från a-rum. Nej inte malin utan Anna-karin som var nere för att ta en fika. Henne har jag inte sett på ett tag så det var kul att träffa henne igen. På eftermiddagen så ville man träffa oss från Västerviks kommun för att diskutera den rapport vi skulle redovisa under tisdagen. Närvarande var vår projektledare från kommunen samt hennes chef. Lite kritik om systemval kom fram, men inget som vi egentligen tog någon hänsyn till vid vår redovisning. Dock fick vi en massa annan matnyttig info som vi egentligen borde haft flera veckor tidigare. Men nu var det för sent att ändra något i rapporten, så vi gjorde det bästa av det. Efter detta möte så var det dags att åka hem igen till malin å hennes sambo anders (barnen kommer sen, i ett eget stycke). Anders kockade ihop en jättegod fläskfile, med bearniaesås och (ja vad fan var det till det? Usch jag håller på att bli senil alltså). Efter middagen så var det tänkt att (i alla fall var min tanke det) anders skulle fått lyssna på den redovisning vi skulle presentera för kommunen nästkommande dag. Tyvärr blev det inte så, då camilla inte var riktigt klar med sina slides, och Malin mådde inte alls bra och somnade i soffan. Vill bara säga här att malin flera gånger sa att hon inte hade varit trevlig mot sina gäster då hon var sjuk å trött. Men för min del så gör det inget. Jag tycker lika mycket om henne för det och har jättetrevligt ihop med anders o barna.
Tisdagen så påbörjades med att under förmiddagen ha en föreläsning. Kl 13 var det så dags för redovisning mot kommunen. Det gick väl ganska bra faktiskt. Vi hade väl förväntat oss en del kritik, vilket vi också fick, men det kom också fram en hel del possitiv kritik, vilket vi kanske inte riktigt hade med i tankarna. Så det var skoj. Lite nervöst var det väl att stå där å prata. Men då jag som jag nämnde tidigare, blivit lindrigt smittad av det malin hade, med feber, så svettades jag nått kopiöst. Så de kanske trodde att jag var hypernervös. Men så var alltså inte fallet. Å det ska i ärlighetens namn sägas också att det känns väldigt tryggt att ha malin vid sin sida vid såna här tillfällen. Jag vet att om jag skulle ställa till det, så rättar hon mig, eller hjälper mig på rätt spår igen. Vilket jag vet att även hon känner att jag gör för henne. Så bättre kollega/vän kan man inte ha. Jag ska väl vara ärlig å säga att personligen tycker jag att Camilla var den som lyckades mkisnt bra av oss tre. Därmed inte sagt att jag tycker att hon är sämre än oss andra. Jag vet att hon tycker det är skitjobbigt att stå framför folk på det sätt som vi gjorde, och redovisa material som man kaske inte är rikigt 100 på. Så med det i åtanke så gjorde även hon en bra insats. Så jag passar på här och nu att tacka både malin å Camilla för samarbetet i detta projekt. Malin å jag har dock redan beslutat oss för att skriva C-uppsats ihop. Eller beslutat å beslutat. Vem skulle jag skriva annars med? Finns bara en å det är Malin, så är det.
Resten av veckan avlöpte lugnt med föreläsningar och lite diskussioner om val till C-uppsats. Dock utan Camilla som valde att åka hem redan under tisdag eftermiddag. Å jag klandrar henne inte. hade jag haft familj så hade jag också velat åka hem fortast möjliga. Inte lätt att vara ifrån barnen någon längre tid inte. På fredag kl 16:30 satte sig så micke larsson på bussen för hemfärd till Lidköping och en väntande son. Trots lite strul i början så anlände jag i alla fall tidsenligt kl 22:30 i Lidköping.
Sen var det ju detta med småherrarna Thorsson. Vilka underbara barn. Visst saknar jag Anders å Malin jättemycket. Men mest saknar jag den finurlige Ossian å den spralliga Emric. Nästan så jag grät när jag åkte därifrån. Har haft jättekul med dem den gågna veckan. Blev väckt av dem varje dag. Spelade tv-spel med dem varje dag. Å busa lite varje dag. Å sen hade jag å emric jätteskoj när vi fick åka hem i mammas bil alldeles själva från stan i fredags. Då körde vi i 280 m i timmen eller hur han nu sa… hihihihihihihi. Nä rå, visserligen tog jag det lugnt, men inte riktigt så lugnt, hahahahahaha. Hoppas att jag snart får återse dessa glädjeämnen i livet. De är så jäkla härliga å mysiga hela bunten ju, den där familjen Hanson-Thorsson. Å snart kanske det blir bara Thorsson, man vet ju aldrig när kyrkklockorna börjar klämta, hihihihihi. Är väl bara modet att böja knä å be pappa Hanson om dotterns hand som saknas. Hoppas bara nån spelar in det på video, för det vill jag gärna se, hihihihihihihihihi. För att han vågar gå ner på knä för den då blivande hustrun tar jag för givet. Men i värsta fall får han väl höra av sig så kan jag komma ner å träna upp han en vecka innan, hihihihihihihi.
När jag kom hem igår kväll var som sagt Arvid hos mor å far. Han skulle spela innebandy i lidköping idag med IBK. Den match jag såg vann de med 17-2, så det gick nog bra den andra matchen också. Att han ville komma till mig berodde på att han saknade mig väldigt mycket. han ringde i söndags redan å var jätteledsen å saknade mig. men svårt att göra nått när man är i småland. Har förstått att han egentligen skulle vilja stanna hos mig, men säger inget rent ut. Å jag förstår han. han vågar inte det av rädsla för sin mor. Hon hade ju förresten lovat Arvid att hon minsann skulle skjutsa honom till mig varannan vecka efter att de flyttat. men det fattade ju jag med en gång att det var bluff å båg som vanligt. Nu ska vi istället dela på resorna, något hon så jävla väl vet om att jag inte har råd med. men det är väl så tyvärr. kan man vara mer elak så ska man vara det enligt vissas normer.
Fick också reda på idag att min farmor legat inne på sjukan nåra dar i veckan. Hon mår väl tyvärr inte så bra. Bara att hoppas att hon får leva ett bra liv den tid hon har kvar, hur lång den nu än bliva. Som om det inte var nog med dåliga nyheter, så fick jag idag också en elräkning på 5600 kr!!! Hur fan är det möjligt?? kan inte vara möjligt!!! Måste ringa å kolla på måndag för det måste ha blivit fel någonstans. Å är det inte fel så är det bara att ansöka om personlig konkurs, tyvärr. Detta blev ett långt inlägg men jag ska avsluta nu med veckans låtar från framår fredag:
Fredagen 16 januari
Bert Karlsson lägger sig i debatten om kriget i Gaza. Han tycker att Israel ska uteslutas ur Eurovisionsschlagern. Något som skulle ge Sverige bättre chanser till vinst.
För många nationer
Dricker du kaffe? Om inte, så finns det många fördelar med detta. Kom ihåg det!
Drick kaffe
Många jobbiga saker är det som vi utsätts för i livet. Även kallat kriser. Det är något som Elin drabbats av; 30 årskris.
När jag ser på mitt liv
//Micke Lidköping vid Vänern