Har precis kommit hem från Småland och Ankarsrum. Hemresan blev svettig, då vetilationssystemen på regionaltågen tycks vara dimensionerade för modelljärnvägar!! Men hem kom jag i alla fall. Men för att börja i rätt ände. Den officiella anledningen till mitt besök var ju den redovisning vi skulle ha för uppdragsgivaren Ankarsrums samhällsförening på onsdag kväll. Så blev det också. Och för att göra en kort historia av det så gick det bra. Kunden var jättenöjd med hemsidan som vi tagit fram åt dem (finns under denna adress: www.ankarsruminfo.se ) och examinator tyckte att vi gjort ett rekorderligt arbete både med hemsidan och avrapporteringen i form av den skriftliga rapporten samt den muntliga presentationen. Som tack för vår medverkan i projektet fick vi en mycket vacker blomstergrupp. Jag tackar allra ödmjukast för detta (ska även gå in på föreningens diskussionsforum och skriva ett inlägg där angående detta mm), är jätteskoj att få ros för den tid och engagemang man lagt ner. Mitt engagemang kommer dock att fortsätta. Dels bad vi som grupp att få en feddback på upplevelser av sidan mm inom några månader, så att vi kanske kan undvika vissa misstag till nästa gång. Men jag kommer även att fortsätta att puscha på för olika utvecklingsmöjligheter som jag anser skulle underlätta en del för föreningen. Det kommer naturligtvis att tas upp med den webbansvariga i föreningen, tillika min bästa kompis, Malin Hanson. Hon får väl stoppa mig om jag går för långt, hihihihihi. Betyg i kursen kommer vi att få någon gång i helgen eller nästa vecka. Troligtvis blir det så i den andra kursen också HIB300.
Men som sagt, det var den officiella anledningen till besöket. En stor del för mig var ju naturligtvis att få träffa alla underbara människor i Ankarsrum igen. Om vi börjar från början. På måndagen så jobbade vi lite grann med hemsidan, fixade till det sista, och exprimenterade lite. Vi åkte också ner till ankarsrums skola och tittade på utrustningen vi skulle använda för presentationen. Träffade då Agne, denna klippa som aldrig tycks sakna lösningar på problem. Samt ytterligare en snubbe som jag tyvärr glömt namnet på nu. Men han var trevlig han också. Efter att detta var fixat så blev det en tur ut till sommarstället. Bil och framförallt båt. Båten skulle ju göra 60 knop!!, enligt äldste sonen, men njaaa, kanske att den gjorde 58 knop då, med lite fantasi, hihihihihi. Hursomhelst, båten gick bra och stugan var jättefin och låg kanonfint inne i en vik. Helt underbart. Korvgrillning nere vid sjön i strålande väder, innan det var dags att ge sig av hemåt igen. Under tisdagen så jobbade vi lite till med hemsidan, innan det på kvällen var dags för grillparty med Tobbe och Lena med barn (bästa kompisar med Malin å hennes familj, red anm) vilket smakade jättegott, vilket för övrigt all mat gjort där nere. Malin och Anders är suveräna kockar båda två, faktiskt. Efter grillningen så bar det av in mot Västervik och speedway. För undertecknad var det många många år sedan han såg speedway live. Så det var faktiskt riktigt skoj. Tyvärr förlora V-vik matchen, men jag tror att de kommer igen och är med och fightas om SM-titeln i år igen. Träffade och en annan "gammal" bekant speedwayen. Anna-karin med familj dök upp. Dottern hade jag ju träffat tidigare (jag fick en kram av henne, hihihihi)(fick jag förresten av AK också, bara så ni vet), men nu fick jag även träffa hennes "gube". Så nu vet jag hur han ser ut i alla fall om hon pratar om han någon gång.
Under onsdagen så var det slappa som gällde. Hemsidan var klar så vi kunde ta det lugnt inför kvällen presentation. För att riktigt ha det mysigt en stund så åkte jag å malin å AK ut till (fan, jag å mitt minne å namn alltså) å tog en fika å prata lite "skit". det var verkligen jättetrevligt. onsdagkvällen har jag ju redan redogjort för här ovan så vi hoppar till torsdan istället, det vill säga idag. Nej föresten. Efter presen så kändes det jättegott att skolan var över, om än för bara nån vecka (vi ska ju läsa även i sommar, börjar den 9: e juni igen) så vi satte oss å tog nåra groggar jag å malin å diskuterade livets vesäntligheter, hihihihi. Jätte mysigt, faktiskt. Har aldrig haft så lätt för att prata med någon som jag har med Malin. Det känns jätteskönt att ha den relationen med henne. Hoppas att hon kan stå ut med mig bara, hahahaha, denna träbock och vresbötta som jag ibland är. När det så var dags att sova så tänkte jag att nu jäklar ska jag skrämma AK lite. Så jag skicka ett mess där jag fråga om hon hade nån grogg hemma till en törstig någonting. Men jag fick aldrig något svar, hahahahaha. Hade för övrigt inga tankar på att göra verklighet av "hotet", men skrämmas lite kan man ju alltid göra. det har man rätt till tycker jag när man jobbat häcken ur sig under två terminer å lyckats så in i h-vete bra med allting. Då får man vara lite katig ibland tycker jag, hihihihihi. Hoppas inte att AK tog illa upp bara, för det var absolut inte meningen.
Under torsdagen så blev det äntligen dags för baket. Å hur gick det? Åt helvete. Blev precis som befarat. Karameller sjönk igenom å la sig på bottnen, så det blev inte alls bra. Hur den smaka? vet ej, för vi åkte in till stan istället å shoppade lite (hm, hur fan gick det till? Jag som inte alls gillar att shoppa?? Undrar om inte fröken Hanson börjar få alltför stor inverkan på larsson nu, hahahahah). Hur som helst så hjälpte hon mig att hitta en present till ett bröllop. Den blev kanonbra. Tack Malin för det. Vet hur jag ska göra både till stora händelser å jul. Skickar ner pengar till A-rum så kan du få göra inköpen, å posta tillbaka det till mig, hahahahaha. Nä det var faktiskt riktigt mysigt å gå omkring på stan lite. Å sen fick jag ju käka på smågrabbarnas favoritställe. Å fick smaka en jättegod hamburgare. Kan jag verkligen rekommendera. Fast nu var det det där med att komma ihåg namn igen, hihihi.
Appropå lillgrabbarna. De är så jättegoa bägge två. Det tog bara 10 minuter på bussen hem idag så sakna jag dem redan. Visst är en av dem lite busig å full i fan i överkant ibland, men det finns ändå en glimt i ögat när han gör nått han inte får. Å både han å brorsan är så jättecharmiga så man bara smälter när man träffar dem. Jag längtar redan på att få se dem igen. Kanske, kanske att de kan hitta hit en liiiteeeen tur i sommar i alla fall. Om inte annat så att jag kan få bjuda igen för lite av all den generositet som jag får av dessa underbara människor. Min uppfattning om att världens mest generösa människor bor just i A-rum blir bara starkare å starkare. Å den mest mest generösa av alla är Malin. Ibland undrar jag om hon själv vet vilken fantastisk människa hon är. Snäll, glad, trevlig, söt, intelligent, smart å snygg å...ja jag skulle kunna skriva hur många superlativ som helst. Men jag nöjer mig med att säga att jag är så jätteglad att du vill ha mig som "kompis". Jag hoppas bara att jag nån gång i framtiden kan få återgälda allt du gjort å gör för mig. Hur jag ska kunna det vet jag dag inte. Men jag hoppas att du känner att jag bryr mig om dig å din familj, kanske till och med mer än min egen ibland. Tänkte på det på vägen hem på tåget idag. Det kändes inte som att jag var på väg hem till något, något som man saknat mm, utan mer att jag var på väg bort från något, något som jag kommer att sakna. Jag vet det kändes tungt förra gången också, men då handlade det mer om att jag kände att jag åkte hem till en massa problem bara. Så var det inte riktigt denna gång. Istället så kändes det som att jag inte hör hemma här längre. Jag har inget som håller mig fast här längre, inte på det sätt som det varit tidigare. Malin brukar säga att hon försöker övertala mig att flytta ner till A-rum eller V-vik, halvt på allvar å halvt på skämt tror jag. Men jag ska vara ärlig å säga att tanken har grott sig fast allt djupare. Nu saknas egentligen bara modet att ta steget. Men jag känner mig själv tyvärr alltför väl. Imorgon så tar vardagen över igen, å då övertalar jag mig själv att jag har det bra här, å att det inte skulla lösa något att flytta. Å så lär det hålla på. Så vida inte herr Larsson får ett sinnesryck (fan kunde han "shoppa" så) å helt plötsligt bara bestämmer sig för att det får bära eller brista. Jaja, den som lever får väl se.
Nä nu ska jag inte skriva mer idag. Kände att jag ville skriva av mig lite innan jag kryper ner för natten. Jag vill bara ta tillfället i akt att önska alla studenter på HV som ska få försvara sina C-uppsatser imorgon lycka till. hade gärna velat närvara men tyvärr blir det inte så. Å som avslutning så puschar jag igen på för Ankarsrums samhällsförening å deras verksamhet. Som sagt gå gärna in å läs lite på deras hemsida www.ankarsruminfo.se
//Micke Lidköping vid Vänern