Duracellmamman skriver i en kommentar i ett av hennes egna inlägg att de medvetet har låtit bli att blogga om de resultat som de kommit fram till i sin undersökning som vi ska opponera på. Jag respekterar denna hållning, även om jag inte förstår den egentligen. Opponering för mig är inte en tävlan, utan ett tillfälle där man som skribent får en möjlighet att höra andras åsikter om det arbete man gjort. Det är en chans för de som opponerar att komma med konstruktiv kritik, vilket förhoppningsvis i slutändan leder till att det arbetet man gjort bara kan bli bättre. Vi, jag och Malin, har alltid efterlyst mer av diskussioner mellan de olika arbetsgrupperna i olika kurser, men tyvärr har intresset varit lågt. I dessa nu aktuella kurser har dock inte frågan ställts, det ska medges, en detta beror mycket på att vi inte anser det vara någon ide att fråga längre. Inte för att Annika eller Camilla har fått frågan tidigare, utan för att vi själva har ledsnat på att ställa frågan. Visserligen ingår opponeringen och den framställan man där gör i den helhetsbedömning som examinator sen gör.Så visst, på det sättet så kan jag förstå om man inte vill lämna ut material i förtid, om man ser det som en tävling. Vill man istället hjälpa sina medstudenter att göra ett bra jobb, så ser man lite annorlunda på saken, anser jag. Personligen så har jag publicerat så fort vi ansett oss klara med en rapport, eller har kommenterat under tiden hur det gått. Undantaget material som jag inte får publicera på grund av sekretess eller anonymitetskrav eller likande. Som jag sa inledningsvis, jag respekterar Duracellmammans hållning till detta, men är själv av en annan åsikt.
//Micke Lidköping vid Vänern
Inlägg
|